Jag hittade det första hotellkvittot av en slump.
Den gled ur min man Daniels jackficka när jag tvättade kläder en lugn söndagseftermiddag. Först antog jag att det var från ett affärsmöte. Han reste ibland i jobbet. Men så såg jag datumet.
Tisdag.
Följande vecka dök ett annat kvitto upp. Annat hotell. Samma dag.
Tisdag.
Det knöt sig i magen. Daniel hade börjat ”jobba sent” varje tisdag för ungefär två månader sedan. Jag hade inte ifrågasatt det. Vi hade varit gifta i femton år. Vi hade byggt ett liv tillsammans på förtroende – eller åtminstone trodde jag att vi hade det.
