Linda ärver sin mormors gamla klockor, medan hennes girige bror får huset. Omedvetet fick hon nästan 200 000 dollar.
”Hallå, mormor!” hörde Marlene Linda från sitt rum. Hon förväntade sig inte att hon skulle komma tillbaka.
Hon vaknade när flickan öppnade gardinerna och ljusstrålar lyste genom det mörka, dammiga rummet.
Hon blev förvånad över att se Linda. Hon trodde att flickan hade åkt till staden där hon studerade och arbetade deltid som bibliotekarie.
Linda gick fram till Marlene med kuvertet hon hade gett henne dagen innan.
Jag har lagt till de 4 000 dollar jag sparade förra året. Mormor, kommer du ihåg att du berättade om din dåliga syn? Jag har nu 9 000 dollar. Nu kan vi betala för din ögonoperation.
Marlene reste sig ur sängen. Hon kramade Linda, tårar strömmade nerför hennes kinder. “Jag kände dig bättre, älskling! Men det är för sent för operationen. Jag känner att min död närmar sig. Jag vill inte slösa bort de här pengarna om de kunde användas till något bättre.”
Linda torkade bort Marlenes tårar och sa att hon ville komma och bo hos henne.
“Jag har tagit en månads ledigt. Jag går ingenstans förrän jag ser det där gyllene leendet på ditt ansikte, mormor.”
Och Linda visste vad hon behövde göra för att få Marlene att le igen.
Endast i illustrativt syfte | Källa: Pexels
Lindas närvaro var till stor hjälp för Marlene. Hon behövde inte oroa sig för att laga mat själv.
Det fanns dagar då Marlene åt ruttet bröd till middag om hon inte kände för att laga en riktig måltid. Men efter att Linda anlände, kände hon sig på fötter igen. Marlene hade aldrig känt sig så avslappnad och glad.
En dag hörde hon främlingars röster utanför sitt rum och gick ut för att kolla. Hon blev förvånad. Linda hade spenderat 9 000 dollar på att renovera huset och laga läckan.
Jag visste att du länge velat renovera morfars fina hus. Är du lycklig nu, mormor?! Jag renoverade det så att du kan ge tillbaka det vackra hemmet du en gång bodde i med morfar. Trivs du med det?
Marlene var mållös. Hon sprang så fort hennes darrande ben kunde bära henne fram till Linda och gav henne en kram. Marlene hade aldrig gråtit så mycket som hon gjorde den dagen på Lindas axlar.
Marlene önskade sig ofta. ”Jag vill dö och vara den lyckligaste människan på jorden!” En vecka senare gick hans önskan i uppfyllelse. Marlene dog i sömnen och lämnade Linda med mer än bara ett brustet hjärta.
Några dagar efter begravningen kallas Linda och Brian till advokatkontoret angående den avlidna Marlenes testamente, som de inte visste något om.
Vid ankomsten fick de veta att det skulle komma ytterligare ett oväntat arv.
Herr White, enligt din mormors testamente ärver du hennes hus. Här är pappren. Skulle du kunna skriva under dem?
Linda blev förvånad. Hon var inte avundsjuk på sin äldre bror, men det oroade henne. Hon hade ju renoverat huset, och Brian hade fått det när han förtjänade det som minst.
