På bröllopsdagen, när vi sprang till lokalen, kippade mamma plötsligt efter andan. “Åh nej! Jag glömde min telefon hemma!”
På bröllopsdagen, när vi sprang till lokalen, kippade mamma plötsligt efter andan. “Åh nej! Jag glömde min telefon hemma!”
Jag erbjöd mig att hämta den. Hemma genomsökte jag varje rum. Ingen telefon. Sedan såg jag en låst låda bredvid hennes skrivbord. Impulsivt ryckte jag upp den.
Papper föll till golvet.
När jag samlade ihop dem lade jag märke till ett dokument med fetstil: “Skuldsanvisning”.
De var alla i Aarons namn. Mitt hjärta bultade. Sedan hittade jag ett annat dokument: fastighetshandlingar. Min mors namn stod på det, men underskriften längst ner var inte hennes. Aarons.
”Stoppa bröllopet!” skrek jag och stormade in i rummet.
Jag stack pappren i min mors händer. När hon läste dem skakade hennes händer. Sedan täckte hon ansiktet.
”Casey…” viskade hon. ”De här skulderna… de är på grund av dig.”
Aaron klev fram. ”Din mamma berättade att du alltid drömt om att äga en restaurang. Vi köpte en åt dig med bröllopspengarna.”
Han suckade. ”Vi var tvungna att slutföra köpet tidigare än planerat. Jag hade inte tillräckligt med pengar, så jag betalade mellanskillnaden. Det är därför det finns en skuld.”
Skam sköljde över mig. ”Snälla förlåt mig”, mumlade jag. ”Och du med, Aaron. Jag var för hård.”
Aarons röst förblev bestämd. ”Casey, var snäll och sitt ner så att vi kan fortsätta ceremonin.”
Jag tvekade en stund och nickade sedan långsamt. Mina ben kändes svaga när jag backade undan. Tyngden av mitt misstag tryckte ner mig.
